Blomsterhistorier

20 juli 1978. Nästan alla blomster finns det något att berätta om, något som är unikt för just den arten, den kan vara hur anspråkslös som helst.

Tag violen till exempel, denna blyghetens och ödmjukhetens symbol. Jungfru Maria avbildades ofta med en viol i handen av de medeltida mästarna. De ville därmed betona hennes oskuldsfullhet.

Om man är i Paris den 5 maj, Napoleons födelsedag, kan man få se violbuketter på hans kista i Invaliddomen. Violen var hans älsklingsblomma. När han fördes till Elba förklarade han för sina vänner att han skulle ”återvända till violerna”.  Det gjorde han också. Violerna blommade i Waterloo, där Napoleon besegrades av Wellington och Blücher den 18 juni 1815. Efter den dagen var det vanskligt att bära violer i Frankrike. Det var ett sympatibevis för Napoleon.

***

Kring nejlikan har det också spunnits många legender. Det flesta känner till äventyrsromanen ”Den röda nejlikan” skriven av den ungerska baronessan Emmuska Orczy. Den handlar om våghalsen som gång på gång räddade dödsdömda franska ”ädlingar” undan giljotinen. Han var fruktad och hatad av revolutionsmännen i Frankrike. Den röda nejlikan är numera en av de klassiska äventyrsfilmerna. Nejlikan användes också i ett sista försök att rädda Marie Antoinette från giljotinen. En rojalist kastade in blomman i Maries cell i Conciergeriet i Paris. I nejlikan fann hon ett meddelande om att vakten var mutad. Med en nålspets punkterade hon ett svar på en papperslapp men vakten vågade inte spela sin roll till slutet. Han varskodde sin överordnade och Marie Antoinette undgick inte sitt öde. Hon avrättades 1793. Hennes nålspetslapp lär finnas kvar på Nationalarkivet i Paris,

***

Nu blommar också kungsljuset, både det ljusa och det mörka. Den ståtliga blomman för alltid tanken till Erik Axel Karlfeldt. Kungsljuset var hans älsklingsblomma. Den ingick i hans exlibris (bokägarmärke) tillsammans med den latinska devisen ”Qvia nominor vir” (det betyder ”emedan jag kallar mig man”). Varhelst kungsljus växte upp fick de på Karlfeldts uttryckliga önskan stå kvar. Denna önskan respekteras än i dag, nära 50 år efter hans död. Jag såg Karlfeldts stora, välskötta gård Sångs i Sjugare nere i Dalarna, härom året och fann att kungsljusen självsår sig villigt där precis som på Alnö. De blommar nu i höga stolta spiror. Det är alltid en skönhetsupplevelse av stora mått att lägga en av spirans hundratals blommor under lupp och se detaljerna.