Vi kräver bättre väder!

Allt är det vedervärdiga vädrets fel!

Det är inte alls underligt att grinigheten i vårt land är så utbredd, att vi går omkring och blänger på varandra genom halvslutna ögonlock, med hopknipna läppar och neddragna mungipor.

Det är vädrets fel!

Surheten avsätter sig i allmänna klagovisor över fyllona som misspryder våra gator, över alla nedsydda och sönderslagna skyltfönster, nerslitna portgångar, bergen av trasiga tomflaskor och ölburkar. Men ingen frågar efter orsaken till att Jeppe super.

Det är vädrets fel!

Det är inte att undra på att folk söker sig till Medelhavets sköna stränder eller till Paris trottoarserveringar eller till fjälls för att möta solen på höjderna. Titta hur folk vid minsta solglimt stannar upp vid närmasta husvägg, vänder ansiktet mot skyn som om de ville be: Herre, låt ditt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.

Vi hungrar efter sol och värme. Vi håller på att törsta ihjäl efter efter färgglada blomster. Jag har i dagarna sett gamla hedervärda och respektingivande damer släntra ned i jordiga diken för att hämta upp nyutslagna tussilago som skiner som solar i smältvattnet.

Det är mer än märkligt att vi inte förgås i tvinsot och tungsinne efter denna kalla och snörika vinter som varat från oktober i fjol, och ännu pågår och som ser ut att räcka till midsommar.

*

Det var lögn detta att Sverige hade världens högsta självmordssiffra på grund av den socialdemokratiska regeringen, de höga skatterna, det byråkratiska krånglet och den allmänna människofientlighet den beskylldes för. Inte ens nu under den fälldinska eran skjuter sig folk i den utsträckning vi hade väntat,. Nu är det bara sol, vår, värme alla går och längtar efter. Det överhängande hotet om strejk och lockout, den väntande energikrisen, det hopplösa världsläget, allt detta tar vi med upphöjt lugn – bara vi finge se solen skina en hel lång dag, se de sista drivorna smälta undan och se björkarna lövas och nässlor och maskrosor gro.

Låt mig avsluta min jämmerlåt med en liten trösterik visa av Karin Mandelstam:

Ge mig doften av hallon
ge mig en pion från din trädgård och några mogna
ge några mogna och
mörkgula stickelbär.

Ge mig en skärva av solen,
ge mig en sädesärlas
lätta lynne som hin över
stenarna bär.

Det är ljuvlighet, detta:
drömma att sommarn är ändlös
och veta
hur kort den är.