Bibliska könsroller

12 juni, 2011

20 maj 1975. Jag ser i almanackan att den text som lades till grund för predikningarna vid pingstdagens högmässa var hämtad ur Johannes Evangelium 14 kap. 15–21, som i utdrag lyder sålunda:

Älsken I mig så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva Eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder, sanningens Ande,  som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder.

Jag tycker det skall vara svårt att stå och tala en halvtimme på detta invecklade tema. Det finns ju så olika präster och lika många olika uttolkare och talare. Precis som på andra områden. Jag går sällan i kyrkan men ibland lyssnar jag på radions andakter och märker vilken skillnad det är på förmågan att levandegöra ordet, som prästerna plägar säga. En del sätter verkligen kött på många gånger magra ben, andra kokar en tunn, näringsfattig soppa på ingredienser som det kunde göras en riktigt hygglig anrättning av.

Det citerade stycket ur bibeln förutsätter givetvis en bergfast tro på treenigheten: Fadern, Sonen och den helige Ande. Alla tre blir åberopade. Men nu bortser jag helt från tron. Det är en annan sak som intresserar mig, en språklig. Och inte bara språklig, utan också könsrollsmässig, så att säga.

Fadern, det är en Han, och det vet jag att det pågår diskussioner om inom kyrkan. Carl-Gustaf Boëthius, den frejdige RFSU-ordföranden och förrre Vår Kyrka-redaktören, säger bl a så här:

Att kalla Gud för fader är ett uttryck för det samhälle, där mannen självklart är den överlägsne, den egentliga människan, som har kvinnan som ett bihang. — Kanske har föreställningen om Gud som en man effektivast av allt bidragit till att konservera nedvärderingen av kvinnan och därmed den individuella och sociala diskrimineringen av henne.

Det är ett präktigt inlägg i könsrollsdebatten.

Låt gå för Gud som fader, det är vi vana vid. Men i denna predikotext ur Johannes evangelium ser jag med stor häpnad, att också den helige Ande är ett maskulinum, kallat Han och Honom. Det är en ny upptäckt i varje fall för mig. Det betyder att hela den gudomliga trojkan: Fadern, Sonen och den helige Ande är manlig. Och då tillåter jag mig en stilla undran så här på den vackra pingstdagens fridfulla eftermiddag:

– Hur har man burit sig åt för att könsbestämma den helige Ande?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: