(Okänt datum.) Att folk som tillverkar och handhar kärnvapen på en dag kan förinta 400 städer ser helt vanliga ut kan vi konstatera då vi ser ”Världens vapen” i TV. Det skrev jag om i går.
Nyligen fick vi i TV se en livs levande torterare framförd i frihet. Det var en grek som tvingats tortera av risk för att eljest själv bli torterad av juntans hantlangare. Det gick kalla kårar på fyra miljoner svenska TV-tittares ryggar, då de såg och hörde torteraren berätta om skändligheterna, allt i ett av offrens närvaro.
TV kan dom. Dom vet vad svenska folket vill se. Jag tror att många goda svenskar, hur otroligt det än kan låta, länge velat se en torterare, helst i arbete. Vi har mycket outlevd sadism kvar i oss, förträngda hämndkänslor som ligger och pyr i själens skrymslen och aldrig får slå ut i lågor. Vi får nöja oss med att på betryggande avstånd betrakta ställföreträdande torterare och bödlar.
Han såg helt vanlig ut denna grek. TV hade kunnat presentera honom som hovmästare i Paris, frisör i Hamburg eller som svensk TV-man, det hade gått precis lika bra. Å andra sidan skulle TV kunna hämta vilken vanlig svensk som helst på en restaurang, på en hockeymatch, på gatan eller på att varuhus och presenterat honom som torterare, så hade ingen reagerat annorlunda.
***
Är det från gamla böcker eller gammal teater och film vi fått vår föreställning om ”bovens” utseende. Ni vet, den där lågpannade, lömskt blickande, kallflinande varelsen som skrämmer folk bara genom sin uppsyn, sin fysionomi? Det stämmer inte! Mördaren, tjuven, torteraren ser likadan ut som du och jag.
– Nåväl, kanske någon säger, men vi har ju sett många bilder av fångar tagna framifrån och i profil. De ser ju alltid mer eller mindre skurkaktiga ut. På detta vill jag svara: Titta på ditt eget passfoto. Eller låt någon klämma ned sig på en stol, förse dig med en nummerlapp och låta en fotograf pliktskyldigt ta bilder av dig. Tro mig, du skulle sannolikt se ut som om du gjort dig skyldig till allra minst ett litet bankrån.
Vi är nog inte så olika varandra, vare sig till det yttre eller inre. Gustaf Frödings fattiga munk från Skara har rätt:
Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.
Thy skall du ej mycket berömma,
ej mycket häckla och döma.
I kanten 
Kommentera