Stjärngossarna

31 mars, 2011

4 januari 1975. Att gå med stjärna var en vanlig och ganska inkomstbringande julsysselsättning för många företagsamma grabbar vid sågverken för en mansålder sedan. Redan på juldagen knackade de på dörrarna och frågade:

– Får stjärngossarna komma in?

Det fick de i nio fall av tio. Bara vid sjukdom tackades det nej.

De scener som uppfördes i hemmen var gamla till ursprunget, de kan spåras tillbaka till medeltida mysterier och kyrkans liturgi.

Ambitionen stjärngängen emellan var stor och de ville ofta överträffa varandra i dramatisering. Därför ändrades innehållet oupphörligt. Men inledningssången var alltid densamma.

”Goder afton, goder afton,
både herre och fru
Vi önskar eder alla
en fröjdefull jul”

Sedan uppfördes en liten scen. Sällskapet bestod av fem eller sex pojkar. Bland dem fanns kung Herodes med krona på huvudet samt hans livdrabant med svärdet i hand. Svärdets ena sida var stålfärgad, den andra sidan blodröd. Judas var svärtad i ansiktet. Han hade en liten påse för pengar och en större för bakverk, frukt, russin m m.

Livdrabanten knöböjer framför kungen med draget svärd:

– Vad befaller min herre och konung?

Kungen svarar så barskt som målbrottsrösten tillät:

– Gå ut till Betlehem och döda alla gossebarn upp till två års ålder. Verkställ min befallning innan dagen randas eljest skall min hämnd förfölja dig.

Livdrabanten gick ut och ställde sig i farstun under det att andra sjäng en sång, varefter han uppenbarade sig på nytt, knäböjde och vände svärdets blodiga sida mot åskådarna. Han säger:

– Vad min konung befallt har jag utfört och den blivande konungen är förvisso död.

– Du är en trogen tjänare på vilken jag kan lita och du skall ha min gunst i alla dina livsdagar, säger kungen.

Publiken rös åt ruskigheterna men i det ögonblicket framträdde Judas och lättade upp stämningen. Han samlade in pengar och godsaker, som efter väl förrättat värv delades mellan pojkarna vid hemkomsten.

För många av stjärngossarna var det en stor upplevelse att gå med stjärna, att få komma in i stans burgna hem och se hur festligt julen firades där. Men det fanns också hem så fattiga att de inte hade råd att ge stjärngossarna ens en bulle. Då var det svårt att avsluta med den rituella sången:

”Haven tack, haven tack
för denna redliga skänk.
Denna skänk skall belönas
av Gud i Himmelen.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: