Språkliga felfinnare

31 mars, 2011

Moa Martinson

4 januari 1979. En del tidningar håller sig med egna språkspalter dit folk får vända sig med förfrågningar om vad som kan vara riktigt att säga och skriva. Att döma av frågorna råder det stor ängslan i landet för att begå språkliga fel. Mycket vanligt är att någon hört eller sett ett uttryck som de uppfattar som fel och därför vänder sig till någon tidnings språkexpert för att få stöd för den egna uppfattningen.

En man (förmodar jag) skrev häromdagen och påpekade att han ”inte kunnat undgå att registrera att ett flertal politiker och andra makthavare i TV-intervjuer ofta sagt ur vår synpunkt”. Han ville nu ha bekräftelse på hur obildat det är att använda det lilla ordet ”ur” i det sammanhanget. Han hade nämligen lärt sig i realskolan att det heter ”från vår synpunkt…”

Han får svar av professor Bertil Molde, som redogör för bruket av ”från och ur vår synpunkt” och slutar med följande förståndiga ord:

”Det är synd mot svenskans ande att säga ur en synpunkt och det är också rätt att använda från i stället. Det tjänar inget förnuftigt ändamål att bedriva logisk exercis med gängse uttryck i språket – ord och uttryck är inte och kan inte vara logiska på samma enkla sätt som matematikens uttryck och termer.”

Det är en bra synpunkt – inte bara på ordet synpunkt.

***

Här i Norrland har vi ett talesätt som heter ”det är fult att märka ord”. Därmed menas att det är illa att sitta och anmärka på andra människors sätt att uttrycka sig. Det är mer än illa. Det skadar lusten att uttala sig i tal och skrift. Många avstår från bådadera av rädsla för att någon skall slå dem i skallen med pekpinnen eller grammatikboken.

– Det skall ni inte bry er om, brukar jag säga. Ni skulle se t ex Moa Martinsons manuskript, så de såg ut. Fulla av fel i fråga om stavning och grammatik. Antag att de som granskade hennes manus i början av hennes författarskap sett mera till form än innehåll, vad hade följden blivit? Anmärkningar, rättelser, kanske småkitsliga påpekanden som Moa måst uppfatta som grinighet, oginhet, ovilja att se till väsentligheterna. Hon kunde ha tappat sugen, blivit förbannad och bett förlaget fara åt helvete och slutat skriva. Hon hade hett humör. Vilken förlust för svensk litteratur bara för några borttappade komman och en bokstav för lite här eller för mycket där.

Tidningar och förlag har folk som har betalt för att de sitter och tvättar manuskript. Skriv bara!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: