Killar, mopeder, karlar och bilar

15 maj 1975. Det är inte så lätt att vara i fjortonårsåldern. Då om någon gång i livet är man kluven. Ena gången för ung för att få vara med. Andra gången för gammal. Det ger sig ofta till känna när det gäller bio. Barnförbjudetåldern upphör vid 15 år. Är man då 14 år är det genant att stå där och låtsas att legitimationskortet ligger hemma i skolväskan. Sådant hör förstås till undantagen. Det påstås att biokrisen lättat upp den praktiska ålderbedömningen så långt att alla över fem år betraktas som fullvuxna och släpps in.

Men vid fyllda 15 år börjar livet att le. Då rullar mopeden in i många unga mäns liv. Det är en viktig etapp i utvecklingen. Redan vid 12-13 år framstår mopeden som den hägrande drömmen.

En moped för femtonåringen är mer än ett fortskaffningsmedel, något mer än en cykel med motor på. Den är en första vuxensymbol, ett tecken på nyvunnen värdighet. Klyftan mellan femtonåringen och hans yngre kamrater vidgas med det nya mandomsbeviset. Deras tidigare gemensamma väg delar sig. Mopedägarna sluter sig samman, ger sig ut på långa turer och ser med tillkämpad överlägsenhet hur de minderåriga får vara hemma och trängas kring kvarteret.

Bli inte arg om du hör knattret av åtta-tio mopeder eller om du kommer i vägen för dem. Det är sällan någon fara. De kör i de allra flesta fall bra,är snabba i uppfattningen och reagerar fort i farliga situationer. Den ljudlösa mopeden skulle inte bli populär. Den skulle förmodligen vara osäljbar. Bullret hör till och är enligt de flesta grabbars mening alldeles för svagt. Därför sysslar de envetet med att ta bort eller minska effekten av ljuddämparna. Så att de överröstar allt. Så att det hörs på långt håll vilka som kommer.

Vid femton år är man fortfarande i lekåldern. Ibland undrar jag om karlar någonsin kommer ur den. Skillnaden mellan en kille med moped och en vuxen man med bil är inte så rasande stor som man tror. Det är i båda fallen en fråga om att hävda sig, att framhäva sin manlighet och ett sätt att njuta av friheten. Det finns, har jag märkt, ett egendomligt samband mellan självständighetssträvan och höga ljud och farter. I den vuxna mannens val av bil, den ettrigare motorn, den elegantare modellen, den höga prestandan kan man spåra hans omedvetna behov av att frigöra sig från moraliska förträngningar och snäva synsätt.

Men att vid 15 år få en egen moped, det är i alla fall en av livets största händelser.