Fet eller mager – det är frågan

28 mars, 2011

William Shakespeare, skrev om feta och magra

10 februari 1977. Har ni sett porträtt och fotografier på fint folk förr i tiden. Det behöver inte vara längre tillbaka än i början på detta århundrade. Så tjocka och välmående de såg ut! Utspända kinder, vittvälvt bröst och rund mage. Tydligen ville de se så ut. Det gav dem pondus, det höjde dem över de fattiga och magra. Välmåga och välstånd var eftersträvansvärda ideal. Det vittnade om ekonomiskt oberoende och stärkte givetvis krediten.

Karikatyrtecknarna överdrev oftast fetman i synnerhet om det gällde att avbilda någon motbjudande typ. Präster, grosshandlare och höga militärer blev kraftigt överdimensionerade. I samma mån vanställdes motsatta grupper med överdrift åt andra hållet. Luffare, torpare, politiska agitatorer framställdes som magra, missnöjda flytten. Detta mönster följde Albert Engström, Anders Forsberg och även O.A. Det finns många träffande exempel på detta.

Det är annorlunda nu. Vare sig präster, borgare eller höga militärer vinnlägger sig om att se välmående ut. Nu då alla har råd att äta sig mätta vill ingen vara fet. Övergöddhet betecknas närmast som sjuklig och läkarna varnar för hjärt- och kärlsjukdomar som särskilt angriper fetlagda människor. Många som trots ihärdiga försök inte kan hålla vikten nere skäms för sitt utseende trots att hela deras kroppskonstitution och ärftliga anlag kanske inte tillåter dem att vara magra. I deras fall skulle utseendet också förlora på om de på ett konstlat sätt förvandlade sig till bengetter.

***

Trots allt frosseri på mat och dryck i vårt överflödssamhälle så är bantningen, kalorijakten och motionerandet populärt. Reklamen står här faktiskt inte i konsumtionens tjänst. Dess idealbildande kvinno- och mansfigurer tyder inte på att de ätit för mycket utan snarare för litet. Resultatet har blivit denna överdrivna skräck för att se välmående ut. Många fylliga vill inte bada sommartid därför att de skäms för sina svällande former.

***

Om det är människans hull som påverkar hennes temperament eller tvärtom, därom tvistar de lärde. Redan Shakespeare lät Julius Caesar framföra följande bekanta ord:

Jag vill se feta människor omkring mig,
slätkammat folk, som sover gott om natten.
Den Cassius har en mager, hungrig uppsyn.
Han tänker mycket, sådant folk är farligt.

Det  omdömet om feta och magra och deras temperament håller nog än i dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: