Då Elin i Kvissle dömdes vid tinget

28 mars, 2011

Algot Hellbom blev filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet, ett tack för hans långa forskargärning

30 november 1978. Har ni hört talas om systrarna Elin och Sigrid i Kvissle?

De misstänktes av kyrkoherden för att ha brukat trolldom. Det tog sig bland annat uttryck i att de fördärvade prästens kor så att dessa mjölkade rena blodet. Ingenting kunde bevisas men Elin åtalades och hon misstänktes för att ha nyttjat många mystiska trolltyg som de fann i en kista hemma hos henne: svart mjöl, en liten kaka av kornmjöl bakad av förstakvigsmjölk med hår i, allehanda sådor, ormskinn och ormskallar. Ingen kunde bevisa att någon ljutit döden av detta. Elin dömdes att brännas på bål men rannsakningen och domen översändes till hovrätten som friade henne.

***

Känner ni till att Erik Andersson i Juni klagat vid tinget att hans granne Olov Jonsson föregående sommar drivit hans häst av änget och ut till skogs, varefter hästen blivit fälld av en björn och uppäten? Det var Eriks fel, menar Olov, för Eriks gärdsgård var söndrig och nedfallen mellan sädesåkern och änget. Därför hade Olov jagat hästen in i trädesåkern. Rätten tyckte att det låg förnuft i vad Olov framhöll och frikände honom.

***

Anna från Offerdal var legokona (tjänstekvinna) åt Nils Klemensson i Å. Hon blev med barn och dränkte sig i Ljungan. Nils misstänktes för att vara barnafar men han nekade. Det framkom då att Anna hade tjänst i två år hos Nils som sedan trolovade sig med Cecilia Nilsdotter. Han dömdes vid tinget att mista livet men fick förmodligen nåd eftersom han i sinom tid dog en naturlig död.

***

Nils Håkansson i Nolby har fått böta 20 marker för jungfrukränkning. Vad det innebär kan vem som helst räkna ut. Beloppet var emellertid osedvanligt lågt – ”förty pigan var oäkta”.

Nej, ni kan inte ha hört talas om dessa händelser, ty de tilldrog sig för mycket länge sedan. Elin dömdes 1642, Erik Andersson klagade vid tinget år 1646, Anna från Offerdal dränkte sig år 1625 och jungfrukränkningen ägde rum 1569.

***

Om detta och mycket därtill står att läsa i en tämligen nyutkommen bok som heter Inbyggare i Njurunda under fem sekler. Det är Njurundasonen Algot Hellbom som skrivit den efter att ha forskat grundligt i församlingsböcker, husförhörsböcker, jordeböcker, hjonelagslängder, domböcker m m.

***

Algot Hellboms namn ska nämnas med djup respekt. Han var i tidig ungdom känd som ett språkgeni, läste och ledde språkkurser hos ABF i Sundsvall, var en entusiastisk esperantist, tömde Hermods hela förråd av språkvetande, fortsatte med fördjupade studier i Stockholm, startade där en skola för ambitiösa språkstuderande. Han har alltmer ägnat sig åt hembygdsforskning med inriktning på Medelpad, vilket vi alla skall vara glada och tacksamma för.

Det finns åtskilliga vetenskapliga verk av hans hand, däribland Medelpads runstenar och Medelpads äldsta urkunder. Den nya boken fick jag av en vän och läste den med stor förtjusning. Jag kunde konstatera att brottsligheten i Njurunda avtagit och ändrat karaktär. Trolldomen är borta, jungfrukränkningarna förekommer sällan om alls, böter för utdelad blånad är inte längre så vanliga.

***

Njurundaborna kan glädjas åt att ha en alldeles egen inbyggarbok, där de kan följa släktled efter släktled från gård till gård, från by till by. Njurunda kyrkoråd har visat sin tacksamhet, de svarar för tryckningen och utgivningen. Valter Bergsten har bistått med råd och dåd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: