Olof Högbergs uppståndelse

24 mars, 2011

Landshövding Curry Treffenberg, som rekvirerade militär för att kväsa arbetarnas protester, var en man som författaren Olof Högberg såg upp till.

(Okänt datum.) Så snart tre personer samlas och det visar sig att de har ett gemensamt intresse så bildas en förening eller ett sällskap för detta intresses vidmakthållande och vidare spridning.

Nu har det uppstått ett Olof Högberg-sällskap bestående av i huvudsak ångermanländska beundrare av Den stora vredens författare, som levde 1855–1932.

Högberg kallade först sitt stora Norrlandsepos ”Nordsvenska öden ur hävd och sägen”. Boken belönades med högsta priset vid tidningen Iduns litterära tävling 1905. Prissumman var på 5.000 kr ett efter dåtida penningvärde mycket stort belopp. Av marknadsföringsskäl ändrade Iduns redaktör Frithiof Hellberg titeln till Den stora vreden. Det är en diktad historieroman om Ångermanland och dess folk under den s.k. frihetstiden.

***

Den 11 nov. 1905 stod följande att läsa i denna tidning som då bar det klingande namnet Nya Samhället:

I damtidningen Iduns stora litterära pristävlan i år har högsta priset, fem tusen kronor, tillfallit hr Olof Högberg, den inom Norrlands tidningsmannakretsar välbekante f d medarbetaren i Sundsvalls-Posten.

Det har för de mera invigda länge varit bekant att Högberg sedan omkring 20 år tillbaka samlat och upptecknat norrländska sägner, berättelser och kulturbilder. Det har varit ett tidskrävande och illa lönat arbete. Högberg har, trots sin begåvning och sina kunskaper, under hela denna tid levat den litteräre proletärens liv. Om han nu vid uppnådda femtio år slagit igenom som författare och därmed vunnit en något ljusare ställning, så är detta i hög grad både väl unnat och välförtjänt.

 

Trots utmärkelsen blev Den stora vreden ingen populär bok. Det var mödosamt att plöja igenom de tre band digra verket. De flesta orkade inte. Oscar Levertin ansåg boken vara ”utmärkt, intressant och kolossalt tråkig”.

***

Det finns de som anser att Olof Högberg var den som först gjorde litteratur av Sundsvallsstrejken 1879, att han målade upp en mäktig bakgrund till händelserna som kulminerade ute på Skarpskyttelägret.

Mycket riktigt gav Högberg ut ännu ett svårgenomträngligt mammut-arbete: ”Från Norrlands sista halvsekel”, vars sista del heter ”Utbölingar”. Där röjer Högberg sitt främlingsskap i den nya tiden. Industrialism och kapitalism upplevde han inte som en fas i utvecklingen utan som ett störande intrång i den traditionella samhällsordningen. För arbetarrörelsen hade han bara förakt till övers. Sågverksarbetare och anläggare var i hans ögon slödder. De fackligt och politiskt medvetna var vilseförda stackare, påverkade av ”Internationale” som var ett av hans många hjärnspöken. Sågverkspatronerna var också ett. Den ende förträfflige mannen var Curry Treffenberg, landshövdingen som med militärens hjälp tvingade sågverksarbetarna på knä.

***

Som en främling gick Olof Högberg omkring här i Sundsvallsdistriktet. En främling var han också för vad som rörde sig i tiden. För de allra flesta människor är han alltjämt en främling. Han kommer att så förbli.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: