Emigration från Medelpad 1664

20 mars, 2011

17 juli 1974. Man skall inte låta sig nedslås av lite regn och rusk. Det är en god tröst att veta att det finns många som har det värre. Och som haft det värre. Låt oss för ett ögonblick tänka oss in i hur de finnar upplevde sin situation, som år 1664 (!) fick bryta upp från sina magra tegar som de med svett och möda brutit i Torp, Stöde, Attmar med flera socknar, sälja det lilla de hade, packa ihop det nödvändigaste och ge sig över till Amerika.

Så tidigt som 1664 skedde nämligen en utflyttning av 140 Medelpadsfinnar. Det var en kraftig åderlåtning på den finska stammen i Medelpad. Den fick till följd att många finnhemman sedan stod obesatta i åratal innan de upptogs på nytt.

Det förlovade landet i väster, som lockade över så många finnar (och svenskar med för den delen) var Sveriges nya koloni vid Delawarefloden, i norra Amerika, Nya Sverige, grundlagd år 1638. Området gick som kanske bekant förlorat till holländarna redan 1654. Tio år senare övertogs det av engelsmännen.

Om detta står att läsa i Richard Gothes bok: Medelpads finnmarker. Han nämner att vi har åtskillig diplomatisk korrespondens om denna expedition, då de 140 Medelpadsfinnarna gav sig iväg mot det stora äventyret. Så här säger Gothe:

”En sak får man i alla fall klart för sig: dessa enkla skogsfinnar var ett företagsamt och vågsamt folk, som på egen hand kunde ordna till och även utföra en så vansklig färd… Att på den tiden ordna en Amerikaresa för 140 personer med egna hästar, packning och proviant från Medelpads skogar via Dalarna och till Oslo och därifrån med fartyg till Amsterdam, varifrån man utverkar transport åt sig till Nya Sverige – det vittnar minsann inte om efterblivenhet.”

I Holland hade Sverige på den tiden en representant, Peter Trotzig, som i flera rapporter hem till regeringen gav en skildring av det vågsamma företaget. Han fann resenärerna i Amsterdam på försommaren 1664. De bestod av unga, gamla och många barn. De uppgavs vara komna från Sundsvall, Torps och Borgsjö socknar ”och de är med deras sockenmäns och kyrkoherrars samtycke därifrån dragna, sedan de sålt allt de ägde.” Hos en finne såg Trotzig ett ”bewis” (pass) utfärdat av kyrkoherde Olaus Erici Huss i Medelpad, daterat 5 mars 1664.

Trotzig berättar också att en finne visat honom ett brev från sin bror, som redan vistades i Nya Sverige, som han beskrev som ”ett skönt och kosteligt land att bo i, eftersom allt där i överflöd växer”. Men krut, lod och lin skulle de svenska finnarna ha med sig, heter det i brevet.

Medelpadsfinnarnas öden och äventyr i Amerika vet vi ingenting om. Det kan vi bara sitta och fantisera kring medan regnet strilar ner och vi väntar på solen och värmen.


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: