Naturvett

16 mars, 2011

26 augusti 1977. Redan för 200 år sedan pågick diskussionen om äganderätt, nyttjanderätt och allemansrätt. Det var främst fransmannen Rousseau, som hävdade människans rätt till naturen.

– Naturen har skapat människan lycklig och god men samhället fördärvar henne och gör henne olycklig, summerade han.

Men Voltaire, en annan fritänkare, protesterade:

– Aldrig har så mycket snille lagts ned på att vilja gära oss till djur. Man får lust att gå på alla fyra när man läser ert arbete, skrev han till Rousseau.

***

Det var Rousseau som fällde det kända uttrycket:

– Den förste som inhägnade en jordbit och fann på att säga: ”Det här tillhör mig” blev den verklige grundaren av det borgerliga samhället.

Nu hotas inte bara jorden utan också skogen att inhägnas. På fullt allvar börjar allemansrätten att sättas i fråga. Till och med själva chefen för Naturvårdsverket talar med kluven tunga då allemansrätten kommer på tal. Allemansrätt, javisst, men det är markägaren som bestämmer. Unga gröna män funderar på fullt allvar om inte äganderätten kan markeras och understrykas genom avgifter av bärplockare, blomsamlare och skogsvandrare,

Ännu har väl inte staket börjat sättas upp kring skogarna men vägbommar dräller det av längs de enskilda skogsbilvägarna, till hinder för alla dem som billedes vill ge sig till naturen för att fiska, se på fåglar eller sträva. Att ta sig fram till fots miltals där det finns bilvägar ter sig opraktiskt och jag tvivlar verkligen på att vägen kan ta skada av att en eller annan personbil kör på den. De människor som ger sig ut på sådana nöjen brukar minsann inte skada och vandalisera.

***

En naturvän var för inte länge sedan ute på en sådan tur. Han hade bilen med och var borta några timmar. Då han återvände var en av bommarna låst. Han var instängd i skogen. Det var natt och långt hem. Vad han gjorde talar jag inte om – men det han gjorde var alldeles rätt.

När man här talas om sådana här intrång i allemansrätten har man verkligen lust att gå ned på alla fyra, skälla och läsa högt ur årets almanacka, det finns där ett litet stycke som handlar om ”naturvett” och som lyder:

”Av gammal hävd har i Sverige var och en rätt att uppehålla sig i naturen, på land eller sjö, om man inte stär markägarens hemfrid och arbetsro eller riskerar att skada mark eller annan egendom.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: